Jag sörjde den
som lämnade mig.
Sörjer det som aldrig blev av.
Är ensam i ett öde landskap
Inget kan växa här.
Ingenting kan frodas.
Jag kryper på såriga knän.
Inte ens mina inre demoner vill hålla mig sällskap.
Skrattet är nära gråten.
Men vem bryr sig?