Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tallin 1990






Tallin strax innan frihetstimmen.
En stad präglad av rädsla.
Promenar för första gången
med livvakter.
Gamla Stan behärskas helt
av pojkgäng.
Typerna vid hotell Viru
kan skrämma vem som helst.
Det mesta av produktionen
kommer aldrig utanför
fabriksgrindarna
utan bara försvinner.
Lastbilarna kör runt
med en säck potatis
från landsbygden
på flaket.
Men jag glömmer aldrig
hur jag ser henne,
den gamla kvinnan på torget.
Hon som söker sälja
några frostnupna äpplen
för värdelösa rubel
medan snön sakta faller.
Helt innesluten i sig själv
ser hon aldrig mig.




Fri vers av Bo Scharping
Läst 281 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-01-16 17:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bo Scharping
Bo Scharping