Jag vill skriva någonting som är sådär självklart
lika självklart som du och dina bruna lockar
Men jag vaknade häromdagen och såg att det satt någon
vid mitt köksbord som hade dina axlar och ditt hår
men han var inte du
för han satt vid mitt köksbord
och det skulle du aldrig göra.

Men jag mindes dina lockar och ville skriva om dem

Men jag vet inte vad du skulle göra nu
för jag känner dig inte längre
Och allt som vi brukade göra
är bara inte självklart numer

För om vi försöker så blir det lika naturligt
som när jag färgade håret blont
(jag trodde du ville ha det så)

Dina ögon log när Du sa att det var fint
och vi ljög så naturligt för varandra
det var vår lilla lek
som gick fortare och fortare
Som om vi gungade högre och högre
- och alla vet att man måste hoppa tillslut


Jag har fortfarande sandkorn i munnen
för vi hoppade inte samtidigt

Vi räknade till fyra på helt olika språk
och då landar man inte man ramlar
och det är sand och smutstvätt och svordomar och sex
överallt
vi pratade inte vi bara älskade
tills sängen fylldes av sand och vi
vi kunde inte kyssas i rädsla att kvävas

Och vi kvävdes
långsamt andades vi mindre
som om syrebrist var en självklarhet
Och jag skulle beskriva hur din hud smakar
men det enda som är självklart är att du är borta
gungorna står tomma
och jag saknar dig bara lite ibland