Radikal frihet i de knutna kängornas svettiga anlete får matkön till hamburgerkiosken att oroligt stampa ner alla flyktförsök intill de åldriga skuggorna, som suckar ljudlöst. Nya tider gråter ännu en sista gång över aningslösheten, som förtär sanningens nåderika ord. Och där står vi. Närmast livet är den medvetna tanken om befrielsen, som världen aldrig får se. Låt oss stå upp, och ropa in jorden i dess hägn. Kom sedan och säg att livet inte finns i våra kvarter, där enigheten vajar under bekvämlighetsflagg, och allt är möjligt.