De sitter där alla
på de de dödas café
- världsförbättrarna-
De har ingenting lärt
och ingenting omvärderat.

De talar oavbrutet
för en publik som inte finns
- för ögon utan syn,
för öron utan hörsel –

Var och en innesluten
I sin egen trollkrets.

I den nedslitna lokalen
kan man bland de många
stamkunderna urskilja
den relegerade prästseminaristen
och den misslyckade arkitekten.

Deras ögon är tomma,
huden vaxartad
och munnarna formulerar
ständigt nya fraser
som ingen kan höra-