Jag sover vid dörren som leder ut till livsledan.
Väck inte min lusta att veta mer
om de närmast sörjande vars namn är vidöppna böcker.

Samla din kunskap som en spjutspets
i förlägenhetens hjärta,
och bär insiktens visir mot dödens natt.

Den bittra!

Se, Dina vänner känner din ankomst,
som vore den doftande av vällagad tre rätters sorg,
i den tvekande skymningen.

I gryningen inleds vår nya dag. Ja, vårt nya liv!
Bara vi orkar stå ut med nattens fasor tillsammans.

Eller hur?