Tiden, en sällsynt bristvara i vardagens ekorrhjul

som vi riskerar att fälla

på eget grepp

måsten som staplas mot våra samveten;

längtan efter ro och eftertanke, som ljuder i bakhuvudet

och som inga deadlines i världen kan kväva

kärleken till livet, försiktigt lindad i bomull,

tycks ha sovmorgon de mest hektiska dagarna,

men behöver sin näring för att växa,

behöver väckas för att frodas

och minnas sin kraft

Väntan på lediga dagar som aldrig kommer

för att vardagsmödor kom emellan;

vad vet vi om tid och rum

när några av åren blir utsuddade,

när några av oss uteblir,

för att sysslor kom emellan

Vilken av livets akter är det som utspelas?

Arrangören undviker skickligt att publicera något manus;

det är teater utan manuskript

och några av oss är inte längre med;

och jag vet att du vet

att sufflörens plats är tom

medan livet sitter på läktaren

morgondagen hälsar oss välkomna med famnen full av nya måsten

men en av oss är inte längre med

för sysslor kom emellan

arbetet är i skenbar resonans,

tar sin egen väg längs vindlingarna

borta är tiden, men ändå här

och våren tittar försiktigt fram och når våra spända ansikten genom molntäckets öppningar,

trots att vardagsmödor kom emellan

© Birgitta Wäppling, 4 februari 2014