Orden färdades
genom de väggar
vi satte upp för vår trygghet.

Vi hörde varje stavelse
varje rörelse
varje andning
från den andra sidan.

Det osynliga var synligt
det mörka var svart
det ljusa var vitt.

Vi var där i tunneln
vi trodde att väggarna höll oss kvar
vi trodde att tiden fanns här.

Men vi saknade
och vi längtade
och vi famlade

efter ljuset där i rummet
på andra sidan.

Skuggorna av våra liv
svävade utom räckhåll,

tiden sträckte sin arm efter
oss,

vi ryggade tillbaka.

Krampaktigt
höll vi om varandra
när väggarna störtade samman.