Älskade. se
att ett löfte som så lätt kan dö,
en tanke som får världar att förändras
på ett ögonblicks tag

en förhoppning
som får de skadade att glöda
en liten gång till innan mörkret
totalt faller

att finna
är skuldens egna egendom
i uppslupphetens enda ljus
och just där faller vi innan
fruktens sötma

kan inte lämna ödet ensam,
inte heller finna vinden själv,
kan bara känna gravitationens makt
i mina egna fötter

att frukta
är den enda väg som får rädslan
att bära frukt
och aldrig någonsin möta verklighetens ljus

där vill jag aldrig finnas,
där kommer jag aldrig att förintas,

vi är inte eniga vid altaret
och det spelar längre ingen roll,

älskade, se
att allt är flyktigt och kan alltid
dö vilken stund som helst
försvinna ur synfältet
och födas ur den nästa