Mina höfter i svart kortkjol rör sig till rytmen i musiken
mitt röda hår svänger och glänser i ljuset
mina röda läppar följer texten till låten medan jag blundar
jag njuter av mitt vilda jag som äntligen släpper loss

jag vet inte vad du såg men det måste ha varit en illusion
man tar inte tag i nåns handleder
man tvingar inte in nån i ett hörn
där man försöker kyssa nån som inte vill
där man tar på nån som säger sluta
som tillslut lyckas slita sig därifrån
som inte vet vad som kunde ha hänt om inte…

darrande underläpp
börjar skrika av frustration
försöker att mota bort paniken
vill bara glömma
medan kompisen börjar gråta och säger
"jag ska döda honom!"

jag står tillslut ensam på balkongen
kompisen gick iväg med sin killkompis för att lugna ned sig
andas in ut, in ut
går in
känner oron inuti, försöker trycka ned det

sätter mig i soffan bredvid den snygga killen
behöver nåt
bara prata, bara vara
han är trevlig, smart visar det sig
det är en njutning att lyssna på hans sätt att prata med brytning mellan flera språk

senare sitter jag i soffan igen fast bredvid killkompisen
han verkar snäll och väldigt go
den snygga killen går för att lägga sig och sova
med sin tjej
jag ser långt efter dem med en djup suck

ensamheten börjar gro i mig
fula tankar på att det är mitt fel blommar upp
så jag säger med desperation
"åh, jag vill ha en kram!"
plötsligt ger killkompisen mig en riktig björnkram
omfamnar mig mjukt och försiktigt
jag klamrar mig fast vid honom krampaktigt
vill aldrig släppa taget
för det är nog flera år sen en kille kramade mig så
också säger han med mjuk röst mot mitt hår
"glöm det där"
jag bara sväljer och nickar mot hans varma bröstkorg

där skulle jag ha kunnat somna tryggt
om inte kompisen just då kom tillbaks
och ögonblicket var förbi
men i mörkret och tystnaden kan jag fortfarande tröstas av hans mjuka ord mot mitt hår