Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en gammal dikt som jag hittade... den hamnade i migräntidningen nov 2010


Stjärnorna är många

Först blir känslan i handen lite konstig

Små nålstick

Försöker röra, bara lite
men handen vill inte
Sedan blir ena ögat trött, varmt
och munnen börjar leva et eget liv
sedan mörkret
och därefter små stjärnor, överallt i huvudet i ögonen, framför, bakom
det bränns
jag vill stänga ögonen men är rädd att de skall spricka
stjärnorna är många och varma
de har elaka taggar
vill borra in sig i min hjärna
i ögonen
kroppen
Av trycket domnar halva kroppen
jag kämpar
vill ju se
allt är i färg
det rör sig upp och ner
och runt, runt
tror att jag fått bollar under fötterna
som rullar
och som vill att jag ramlar
berusad av smärta
undrar vad världen tror om de ser mig
ena ögat stängt
fokuserar med det andra
försöker se vart jag går
hur jag tar vattenglaset
och min räddning
en liten vit kapsel
det gick bra denna gång
en gång för mycket
en gång extra...
Hur blir det nu?
hur länge?
hur starkt?




Fri vers av Destino
Läst 217 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-02-22 13:11



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
En dikt full med känslor som virar in och berör! kram
2014-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Destino
Destino