Redan medlem?
Logga in
Ingen sörjer tidens grav.
Orgeln har slutat spela,
Livet har vandrat vidare, lämnat mig
på min parkbänk.
Ack, ack, ack mässar tankens skator du hade tiden men aldrig fick du hålla dess hand
Stillar strövar tystnaden genom mörkret,
Lyser upp trädkronornas härlighet
för döda skators kvitter.
Hjärtat sörjer tidens grav, inte vi.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 578 gånger Publicerad 2006-03-19 17:44
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |