Redan medlem?
Logga in
Fångar upp AgnesP:s "En båge hos Freud", och bågstafetterar vidare via denna associationsbåge. Att ständigt böjas vidare, av den som därtill känner sig manad.
Börjar. Slutar.
en kall måne vecklar ut sig till ett klogrepp bågspänd, första kvarteret ~ ett släpande finger av närvarons skugga, ett av det ensamma ljuset tecknar världen, vildmarken, expeditionerna - stackar av ånga över kyltornen, vildmarken ~ vind över ett hygge en skakande knytnäve mot jorden helt utan misskund jag viskar fram den för du blundar hårdare än jag ~ det multnande virket svärmarna av ekoxar som lutar sig tungt in i blåsten det nästintill samfällda ljudet när de lyfter med utspända darrande vingar tunna som minnen ~ spetsarna vända mot varandra redo för strid, beredda att växa samman ~ släpande ränder går över bilden, över dina ögonlocksbågar, vildmarken jag väntar ut dem det börjar och slutar här skall alltid börja skall alltid sluta här
Fri vers
(Fri form)
av
Tomas Söderlund
Läst 207 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2014-03-07 10:55
|
Nästa text
Föregående Tomas Söderlund |