Famlar i blindo efter en dörr

som ska leda mig till förr

till tiden då jag var ung och stark

när jag var kung i Folkets park

när jag dansade med alla flickor

hade spritpluntor i alla fickor

när världen låg framför mig helt orörd

och Martnin var skakad men inte rörd

allt var en lek och att ha kul var en mission

och alvaret låg på andra sidan ölandsbron

när nätterna var långa och dagarna korta

men den tiden är för alltid borta

nu känns allt bara skrämmande

allt känns bara främmande

hittar jag en dörr så blir det väl pärleporten

och det är den dagen man spelat ut alla korten