jag ringlar mina ögon

ut ur månljuset och ut

ur det omgivande mörkret

den här natten

som en skimrande salamander i ett hotelltak

tecknad i arbetat blått möter himmelsgrått,

vackert, oläsbart

som fotograferas ömsint på nära håll

innan en kornig rädsla

söker efter sitt vapen

jag söker efter svaret på varför din kropp

kommer till mej som slutgiltig dom

den förefaller mej löst i gasform, stiger i min

släta kapslar som gungar

mot innebörderna

utan att blanda sej

ljungen växer

sej vild in i min rygg

tar näring ur svala knippen

outlösta, inbundna

ljungen ställer

djupgröna altare i vävnaden

mjuka altare, äntligen

jag samlar flugor ur den

blanka, ögon av galla, en tålmodig

genomsynlighet

jag förstår inte dikten längre

jag försökte omge mig med den, väva ett stelt hjul omkring mig

men den vill vara ett tidvatten

jag kan inte handskas med dikten längre

smetar ut den med ögonen

klibbar, trampar sönder

strövar i mellanrummen, interpunktionen

formas till en trappa: väntan, spindelväven

jag försöker hänga flugor i den

som inte fäster

inte rubbar trådarna

faller utan rörelser och ljud