Dagen
saktar in
på väg hem
jag träffas plötsligt
en värld utanför mig själv
en stel staty som
tar ett steg
en granitsten
som spricker i hettan
en man utan röst
vandrar långsamt bort
smala björkar böjer sig
vid älvens strand
månen lyser med stora ögon
forsen vänder sitt skum uppströms
havet når mina stövlar på myren
städers ljus speglas i alla fönster
i havrefältet landar en farkost
en värld sträcker ut sin hand
men jag är tondöv
och ljuset bländar inte
längre i backspegeln.