Den finlandssvenska trubaduren Barbara Helsingius har gjort en rad fina översättningar av finska visor och sånger. Hon har genom åren kommit ut med flera skivor, till de allra tidigaste hör albumet Spegling. Det är en samling av både finska och finlandssvenska visor, inte bara i genren "de mest älskade", utan också nyare musik.

En av sångerna är en förundringsvisa,  en stor förundran över ett DU - Vad är det för fel på Dig? Visan har en trevligt springande rytm och melodi, med en välinprickad synkop vid de centrala orden "på Dig". De följs av bredpenslade toner som i någon annan sångares tappning kunde bli snudd på vräkiga eller bräkiga. Icke så med Barbara Helsingius vänligt humoristiska tolkning.  Textens udd är visserligen riktad mot ett Du, men blir aldrig vass som en florett.

Det roliga i sammanhanget är det där med läsarens tolkningsföreträde. Det gäller tydligen också lyssnerskans, för när jag är extra glad finner jag mig ofta sjungande på visan med ett lätt personligt stuk - Vad är det för fel -- på mig? trala-laa-la-laa-la-la-laa. Särskilt ofta kommer jag på mig med den här sången i trappan när jag är på väg för att träffa vänner. Melodin, texten, rytmen har helt enkelt satt sig i tassarna och tar fram glädjen över att för vänner duger jag precis som jag är.

Vågar man kalla detta en tassig form av esprit d'escalier?  Om Einstein vågar böja på tiden, så...

2014-03-29   13:15