I kyla och ensamhet försöker jag ständigt urskilja min jordstjärna bland de andra kloten på himlavalvet, följer sedan dess blåskimrande bana.

Aldrig kan jag återvända dit … aldrig. Är en förvisad, många evigheter från sjöar, hav och susande träd – många evigheter från det som hände …

Reste ljusårssnabbt för att nå de yttersta gränserna. Hade inget val. Trodde jag.

Detta är inte en gästvänlig plats. Enbart torrt grus bland rödkarga klippor. Rymdnatten svartare än någon annan.

–

Den heta sommaren när vinden smekte oss. Då vi gick hand i hand på Österlen och plockade snäckor på stranden. Tills …