Huset ekar av tomhet
och tystnad
en mental trötthet
virvlar runt med
dammtussarna
jag känner mig instängd
frågor som är olika
krockar med varandra
hoptrasslade samtal
svävar omkring som spöken
där ute
utanför
genom fönstret
ser jag hemvändare
sårbara i sin strävan
hukande för vädrets makter
klockan slår tick tack
tiden rör sig i vakuumet
mellan nu och då
jag tänker att jag själv vill
vandra bort
inte hem
dörren finns här
jag har öppnat den
jag har öppnat dörren till
rummet utan slut
jag har stått på tröskeln
med pirrande glädje
jag har med stort mod
och bultande hjärta tagit ett
par steg
men varje gång vänder jag
tillbaka
jag vänder hem
med
glädjen i behåll

öppningen finns.