Som hårda åskvindar
med iskristaller i spetsen
slår jag mot min egen hud
som om den vore ond

Det droppar ned en ström
av sådant där
man önskar stannade kvar

ett rus i mitt bröst tynger
det absolut sisa kvidandet
som kommer från min röst

en vass kniv ett gevär
tar ut mitt hjärta
spetsar det, skjuter det
och jag svär

ett knivskarpt hugg i
mitt nu tomma bröst
känns inte alls
det är bara du

det är bara du
som tror att jag
behöver din varma tröst
som du rånade mig på

när du stängde min dörr
och gick ifrån
gav du mig en vind
med hårda iskristaller

De kommer och går
den här smärtan
den kommer och den stannar
den är här för att vara kvar

Jag känner alltid samma sak
en ändlös flod av hat
en ändlös flod av sorg
en ändlös flod av ilska
en ändlös flod av dödslängtan

Det kommer och går
den här smärtan
den kommer och den stannar
den är här för att vara kvar

Som hårda åskvindar
med iskristaller i spetsen
slår jag mot min egen hud
för att känslorna någon gång
måste ta slut