Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag väntar, jag väntar på livet. Jag borde ta fasta på det, fånga livet medan det finns. Men jag orkar inte. Så jag bara väntar på livet. Och på döden. Vilket är inte viktigt, bara det får en mening. Bara jag kan leva med mig själv.


Asfalt, mascara och skavsår

Mascara blöder
i mitt bröst
svart som asfalt
fläckig som bläck

Löven singlar
Åter höst
Spegeln krossas
skärvor skaver

som den själ
Som inte passar i min kropp
Utan skaver
I alla hörn
ta mig nu

Låt mig ruttna
Långsamt blodförgiftas
av smutsen i glappet
mellan världen och mig




Fri vers (Fri form) av paris
Läst 279 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-04-21 20:33



Bookmark and Share


  Mian
Smärtsamt vackert
2014-04-21
  > Nästa text
< Föregående

paris