Det är mars i Frankrike och plötsligt varmt som en julidag i hennes hemland. Hon lutar mig mot den lysande kalkväggen och stryker bort svett frân pannan. Det är vâren som är här, tänker hon.Varför älskar alla vâren? Hon ser bara pressad smärta i det bleka ljuset och den tryckande värmen känns fängslande. Vâren är ett löfte om sommar. Sommaren är tiden hon âker hem. Visst längtar hon hem. Ändâ tycks nâgonting i Frankrike oâterkalleligt. Kan hon överhuvudtaget âtervända? Solstrâlarna skär genom rymden och mâlar med skuggor upp tidens gâng sâ klart för henne. Som ett skuggan i ett solur helt hänsynslöst snurrar vidare, är det redan mars och varmt som en julidag i hennes hemland. Hon torkar bort en droppe svett frân pannan.