Stanna upp och se perfektionen,
bortom gallerior och upplysta motorvägar.
Hade inte den mest cyniska av realister bland oss
kunnat mjukna upp
och uppskatta vad vi faktiskt är?

Små liv
som av slumpen fått ta en del
av detta oändliga,
vackra frågetecken
som vi kallar universum.

För visst är det så att det inte finns något vackrare
än en stjärnklar himmel över ett svart fält,
så oförstört och självklart.
Ett konstverk som inte kan avbildas
och inte heller behöver bli

för inte en människa i världen kan ta ner natthimlen.