Det här vilar tungt på mina axlar
För när jag först kom hit,
var marken fylld med postit-lappar,
och målningar av träd
med barns ögon som löv
i en krona av framtidsfrågor
och oförklarade känslor

Vågar jag störa universum,
och påstå att jag hade hopp
när jag först kom hit
Jag lyfte på mattor och
hittade nycklar, innan jag välte
hyllorna och hällde bensin
över varje utrivet papper,
från böcker som bara
handlade om tystnad

Jag har inte blivit äldre,
jag minns inte mer
Jag har aldrig vetat mindre,
och nu ekar mina viskningar mot
väggar i horisonten som
jag aldrig kommer att nå

Och när människor tänker på ingenting
så tänker de på skuggor,
men här finns ingenting
att göra skuggor av