Om en timme får jag solen i ögonen,

och det snurrar i mitt huvud
jag har tagit en vit månad, inkapslad,
röd och vit - typ hård

jag hör stressen,
den inuti bilarna
som har sett samma väg
sedan den trötta människan
hoppades
på att livet skulle börja,
och jag undrar
hur länge en kan fly

i en stad
där en har förlorat
tid, oskuld

jag ser rädslan
krypa mellan tomma ölburkar,
som välts över varandra
när vi bråttom sprungit
till vem som helst för att få känna
att vi syns och att vi hör till

jag säger att jag är okej,
här på balkongen

men alla andra sover
och snart blir jag bländad
av en ny dag att fly ifrån

Det är så lugnt, så himla lugnt