På valborgsnatten
lyser min stjärna
jag har levt i 60 år
mina år bär spår
från Afrikas savann
till norrländsk tallskog

jag har lyssnat efter
vindens viskningar
men det är ropen jag har hört

jag har svalkat min kropp
i bottenlösa tjärnar
men det är havets vågor
som
berusat mitt inre

jag har svettats av ångest
i stadens myller
och längtat till myggornas
surr i båten
på en stilla älv

jag har talat vårt eget språk
men glömt mina rötter

jag har vandrat ut och bort
från stäppen
men mina barn har vandrat tillbaka

jag har hållit avstånd
men minns
all närhet

mitt hjärta har oroligt slagit volter
men det är kärleken som har knackat på

nu vilar min tid i nuets skarpa ljus
men jag kan ana solnedgången
där borta
i horisonten

på valborgsnatten
kommer våren
och på 1:a maj tågar
alla mina år med
vinden som ropar.