Jag trodde jag hade kommit över dig
då det dessutom gavs mig en gåva från himlen
Händelseförloppet är ofattbart, riktig bustur
Och så vårdslöst snygg är hon, upphetsande
Helt utan att göra sig till, inte ens makeup,
impulsiv, naturlig, spontan, perfekt
Men trots perfektionen kan hon inte utplåna dig
Och allt tyder på att hon verkligen gillar mig
Hon ler och skämtar, tar på mig, värmer mig,
glädjs att jag finns till, vi dras till varann
Aha! Är det kanske någon slags kärlek?
Kanske lite grann? Nej, det är ju alldeles för lätt
Hon är inte lika härlig som din smärta,
Smaken saknas, känns osaltat, ingen har ju gråtit
Du var ju riktigt besvärlig i jämförelse
Jag lyssnar. Hon talar ohämmat, intelligent
Rösten smeker mig mjukt, smeker mitt ego
Den sammetslena irländska dialekten
Och hennes näsa är perfekt [förlåt!]
Hon ger sig hän som du aldrig gjort,
fångar stunden, lever i nuet, lite crazy
Men inte jag. Tjurig och otacksam
Vore detta en tvådimensionell film
skulle det ha varit en perfekt romans
Omgivningen, upphetsningen, spontaniteten
Men det är min fyrdimensionella verklighet
där fjärde dimensionen är i dissonans
och i bakgrunden spelar helt fel låt
För våran sång har ännu inte tagit slut