Det rycker till lite i hennes ansikte
Ögonen är fuktiga, glittrar mer än vanligt
Men hon är självbehärskad
Inga tårar rinner
Mungiporna tvingas uppåt
Och det breda vackra leendet blir lite snett
Plötsligt drar hon efter andan ett par gånger, nästan hickar
En kram, puss på kinden
De sista av tusen avskedskyssar, kramar
Idag, inatt
Tiden gick så fort
Vart tog den vägen?
Hennes chef tittar intresserat
Han måste ju vetat, kanske undrat vem jag var
Det myllrar med soldater, en och annan bekant
Jag smyger ner en hand och tar hennes, trycker till
Hon ställer sig i kön
Som sakta makar sig framåt,
Mot militärpoliser som inspekterar bagage
Jag försöker le, men hon ser bort
Jag går min väg, behärskat
Uppsöker ensamheten
Där jag kan sluta ögonen
Känna mig tacksam