10.12. Det som får mig att stanna till och långsamt vända mig om är inte ett ljud av en frånvänd hind utan istället något jag ännu inte begripit. Jag ser en skogsbacke med en timid stig. Jag ser i sluttningen hitåt två eller tre vanliga björkar med tunga hängen och glesa löv som den del av solen, vilken tittar fram vid sidan av ett litet grått moln, lyser igenom. Jag ser att man i bakgrunden målat mig en flik av en krusad sjö, en sjö med mört.

14.38. Jag råkade vid lekparken här på byn möta hon som en gång sagt att hon ville åldras med mig. Också jag sa så, då när vinden blåste hennes hår i mitt ansikte. Hon var där med sin dotter som ville visa mig sina smaragdgröna skor och jag kisade och höll ena handen utvikt till solskydd, lyssnade på flickan medan jag flyktigt tänkte på vår tonåring: hur ska man bäst få veta om det finns knark med i bilden. Men framför allt tänkte jag, förvånat, att just hon har jag i alla fall de senaste veckorna inte burit på. Det handlar om minnen och känslor som letat upp mig (om kvinnorna) för att jag haft ro, fått vara ifred ett tag - den där vanliga nödvändiga rundgången. Men inte heller hennes lår kommer jag mer att få lägga händerna på då hon med förväntansfulla ögon sänker sig över mig.

19.08. I mig hade jag länge tummat på en bild: det var meningen att jag skulle spränga en malmkropp. För mig själv förstås, för min tillbakabildade far, för min farfar Majan-Jossas skull, för min son, som är en riktig. Jag skulle spränga ett berg, jag skulle baka sprängdeg av lika delar spik, renmärg och kokt lake; jag skulle tutta på med diesel, lacknafta och fotogen. Jag skulle spränga sönder ett hål för de som blev sittande, för de som maniskt klippte ut hawaiipalmer ur veckotidningar, för de som gick sönder av inåtvänd sprängkraft, för de som gick till doktorn en gång i livet och sedan dog, för de som grävde diken, för de som inte stod upp annat än när de skulle ta emot stryk. Jag var tvungen att tillverka mig ett språk, annars hade jag själv blivit en sittande - ett språk för självförståelse, för politik. I kaos och trötthet hade jag blivit kvar, svullen av mat och gömd sprit och tappad på tanke och känsla, matad av en åldrande mor...

19.32. Men nu ska jag ut och röka en cigarill utanför porten, visa mig vid grannens balkong. Jag ska byta till min blåa utanpåskjorta för man kan ju aldrig veta om den gamles dotter är här på besök. Hon med de åtsittande gula och röda polotröjorna och som talar lite flytande spanska, hon som en gång log så fint, nästan nervöst...

04.12. Detta är fakta. Det räcker med tio minuter i solljus en svensk sommardag för att kroppen ska få vad den behöver av vitaminpåslag. Ju fler gånger man bränner sig desto större är risken för att man ska drabbas av hudkräfta. Medelålders män toppar statistiken av döda inom en femårsperiod, räknat från första förändringen på ett välbekant födelsemärke. Ensamma män (jag vägrar säga singlar, ej heller ordet ungkarlar kommer ur min mun) kan inte regelbundet se sig själv mellan skulderbladen, fan. Jag brände mig när jag var nere i Nice av alla jävla ställen som sjuttonåring. Jag låg där spinkig på en strand och föraktade lyxjakterna bredvid två imponerade kamrater och fnös då de smorde in varandra i cocosdoftande oljor. Ett par dagar senare, i Rom, vid Spanska trappan, låste sig mina knäleder då trafikljuset slog om till grön gubbe. Ytterligare någon dag senare, på tåget mellan Bologna och Munchen, pekade en främmande medpassagerare på min vador och stirrade stumt: benen var vitskäggiga av släppt skinn. Så att...