dagen du gick
flydde sommaren mitt hår
jag vässade dina globalknivar
det enda som fanns kvar
jag strimlade skinnsoffan
skar din kudde i bitar

jag borde ha känt frid och ro
men smärtan
vetskapen om förlorad tillit
blev mig övermäktig

idag finns dina knivar kvar
som en påminnelse
om vad som kan hända
och i väntan