Jag fastande för ett ord i kyla
Orden som bränner och jagar mig trött
Förföljer mig in i de mörkaste gränder
Kommer med mig ut i solens lycka

Du har orden i fingrarna
utan att beröva mig min kreativitet
Jag insåg att Mozarella och Olivolja tycker om varandra
Det kändes så djupt
sekunden vid fönstret
Jag bröt ihop
Somewhere over the rainbow

Jag ville bara sätta mig vid min vita vägg på mejeriet
där jag sitter alla ensamma kvällar bland folk
Jag tittar upp mot trappan för att se ett ansikte
Kanske ditt eller min kärleks tyngd
Mina ångestfyllda uppvaknande
och suckande telefonsamtal
Med dig i bakhuvudet och framför mina ögon
Vid skrivbordet och under en krukväxt i fönstrets kalla dammiga gestalt som bränner mig och undrar
Varför vattnar du inte dina blommor?

Johanna du förstår inte ditt eget bästa
Du bara sabbar och förstör och förstör och förför
Det finns inget dem och det finns inget vi
Långsamt förtvinar hoppet på slutet
Långsamt himlar du med ögonen
Se på mig som de gör på film
Möt mig i regnet och spring med mig
mot de stora trädens land
där vi kan kasta bullar
Kasta mig
långt bort
Iväg jag flyger ta aldrig upp mig igen låt mig bara flyga iväg
Jag kanske kommer tillbaka i April
Den trettonde
då mitt liv skulle förändrats
men bara blivit snöslask som allt annat
Varför bytte han portkod?