du sa vi kunde rymma med
en spårvagn långt långt bort
jag sa vi kan väl sitta här
med en skiva och ett ljus

du ljög och sa allt var bra
när jag skakade och grät
jag sjöng för dig och skrek och sa
vi kommer aldrig mer tillbaks

jag trodde du var här en dag
men du stannade ett år
jag gick till torget för att be
men du reste mig och sa
du kommer aldrig finna rätt
om du aldrig slutar le
jag trodde dig och gick ner igen
jag blev aldrig mer helt still

i staden växer blommor nu
men känslor har slutat gro
i min trädgård har jag taggbuskar få
för att inte rivas upp

jag vandrar samma gator hem
med mitt rus på väg ner igen
jag tänker på hur du kysste mig
och hur hon kysste dig igen
fan vad ska vi göra här
när allt blir fel igen?
varför håller du kvar min arm sådär
när du vet att jag blir rädd

och ja vi kommer aldrig mer tillbaks
och nej
du träffade mig aldrig mer igen
bakom husen där vi drack.