Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flowers in the rain

Emma har en förkärlek till att vara elak.
Det är hon som sitter i hörnet vart du än går
och berättar hur banal, tråkig och
personlighetslös du är.
Bara för att du är glad.

Emma kommer ihåg allt du sagt
till henne och berättar det för alla
andra för att hon vet hur dåligt du kommer
må då, hon vet att om hon har
en riktigt bra dag kanske du
går hem och spelar den där Kent-skivan
du fick i julklapp och gråter tills
din nallebjörn slutar vilja vara din vän.
För om ingen vill vara Emmas vän ska väl fan ingen
annan få ha vänner.

Det är kanske därför Emma aldrig
är riktigt glad, för vi vet ju alla att
elaka människor bara är avundsjuka.
Och egentligen är nog Emma bara kär
i dig, varför skulle hon annars ödsla
så mycket tid nära dig?

Emma brukar sitta på en bänk
och titta på regnet och lyssna
efter den där trombonen som
ljuder i ett hus vid universitetet.
Sedan brukar hon cykla efter
han med trombonen och önska
att hon en dag ska våga
gå fram till honom och berätta
om hur hon fylls av lugn
när han spelar. Hur hon ända
från öra till öra och näsa till nacke
kan känna att det finns något
vackert kvar i världen när han spelar.

Ibland brukar Emma önska
att hon kunde gråta, för om
hon bara kunde gråta skulle hon
skapa en flod som någon
kunde bygga en bro över
och kanske till och med
komma över till hennes sida på.
Den mörka sidan, där
man faktiskt får säga
att fula människor inte är värda
kärlek och att tjocka människor
förtjänar att vara olyckliga.
Emma undrar varför ingen tycker
om henne, hon är ju varken
tjock eller ful.

Ibland säger någon att hon är söt,
då brukar hon vakna varje natt
och tänka på det och minnas
det så hårt att minnena färgas rosa och blåa
och flyger iväg.
Men det står aldrig någon på hennes
trapp och säger att han tänkt på
henne hela tågresan. Det står aldrig
någon där med en flaska vin och vill
ha tre-rätters. Det står aldrig något
på de där lapparna man hittar på gatan
och tar upp.
Det står aldrig någon där.

Det är bara Emma som står där.
Ensam kvar.
När alla andra redan hittat någon,
att lägga sig med.




Fri vers av Morning Glory
Läst 513 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-08-02 01:37



Bookmark and Share


  matrjosjka
Jag vill vara Emmas vän.
2007-08-05

  edvin medvind
Slutet är riktigt jäkla snyggt, från
\"Men det står aldrig någon på hennes
trapp...\" och framåt.

Tjocka människor är det värsta jag vet, näst efter blommor och gulliga barn.
2007-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Morning Glory