Vattnet porlar och jag väntar på att något ska hända
Det är luft i elementen
Utanför mitt fönster svävar måsarna i luften, helt stilla,
Vindarna har inte vänt än
Det är snart att dagarna når gränsen, vändpunkten
och ingenting har hänt än
Mina fötter, de vill inte ta det steget, inte dina heller
Gjutna in i fundamenten
Jag vet att jag kan och jag vill det med
men tvekan fyller varje vrå
För även om vet vart jag ska gå
Så vet jag inte om man kan stå, just där
Om jag gör som jag brukar blir det ännu en resa av dethär
Vindarna de bär i nya riktningar och jag blir en lycklig resenär
med väskan fylld och humöret på topp och ser dig aldrig igen.
Om du gör som de brukar, ropar du stopp, vänder dig bort, så flyr du inom kort så snart jag tittar på dig.
Ska jag göra som elementen,
fyllas upp med luft, porla, flyga upp
Lossa fötterna från cementen?
Vända, som vinden, göra något nytt?