när jag vänder ansiktet mot trädkronorna
låter ögonen vattenfyllas
raderar skarpa kanter
är det då min egen sorg över det liv som aldrig blev
är det verkligen jag som är skev

när dina mungipor kryper in i mitt bröst
och mitt hjärta pumpar krigspanik
är det då min egen sorg över det liv som aldrig blev
är det verkligen jag som är skev

och när alldeles för många påvisar idioti
när hjärnor går på autopilot
då bär jag min sorg över det liv som aldrig blev
och inser att det inte är jag som är skev