Jag är den jag är, när vägen blev som den blev
Ganska mjuk på sina ställen, men ändå rätt skev

Många gånger med knutna nävar redo att försvara min frihet
För den som någonsin varit utan den vet

Att när du en gång rymt
Så har även toleransen och det trygga rummet krympt

Två gånger var jag madonnan på en piedestal
Och min stolthet och frihet ni stal


Vägen som ledde mig hit
Där jag inser att det var värt all skit

Där inga ord betyder någonting annat
Här, där jag aldrig tvivlar om jag borde stannat

Så tack för ert skit,
För det är ni som ledde mig hit.

Må ni för evigt med analklåda leva
Och ej längre ha värderingar så skeva