Ofattbart stum i armar och ben, precis under mjölksyrenivå. Stretar ändå vidare, det verkar ju inte bli värre.

Oförklarligt seg i tanken, tittar och läser, tittar och läser igen. Kanske är det gott för sinnet att slippa växla mellan många ofärdiga tankar.

Omöjligt surrande i öronen, den irriterande barriären mellan inre och yttre tystnad. Enerverande i tystnad, finns inte i ljudfylld omgivning, önskvärt vore tvärtom.

Oändligt trött, ögonens öppna stunder blir allt kortare. Tvingar dem att hålla sig aktiva och se något program på TV.

Outgrundligt trög och krasmande nacke, långsam rörelse ger zombieartat kroppspråk. Tar axlarna till hjälp att hålla fast öron och huvud.

Obegripligt ihärdig huvudvärk, i varierande styrka men alltid där. Oigenkännlig vore känslan om den försvann, men icke alls ovälkommen.