Jag var ju där för dig

en främling


men jag räckte min hand

jag kunde inte låta bli

att låta mina axlar hjälpa dig med bördan

jag visste att du kommer att försvinna

så fort dina vingar blir starka

jag visste

men jag kunde inte låta bli att ge allt

allt jag kunde...

det har jag gjort så många gånger innan

och alltid har jag klarat mig

Nu har det gått en lång period

och jag kan bara höra ifrån andra att du mår ju bra

det gläder mig

tiden går och jag tänker ibland

om jag kunde ha gjort något

annorlunda

sårat?

vem vet min tunga har ett eget liv ibland

en tack

behöver jag så klart inte

kanske bara en liten hälsning

skriva meddelande på telefon

ett enkel sms

det hade räckt långt

ett sms

för mig

och inte ett sms

som en fråga om ännu en tjänst.