Fast i mellantinget
Ingentinget
Vi blir inte ens det vi äter

Vi springer mellan gråa zoner
Inga tydliga gränser
Himlen är varken natt eller dag

Det som borde blivit blev aldrig
Det som blev borde aldrig blivit

Mellanläget i gränslandet
Vågskålen står alltid rak

Vi står kvar på samma ställe
Hungrande efter mer, men rädda för att misslyckas fatalt

Det är mellantinget i ingenting
Ingenmanslandet med överbefolkning
Hungersnöd i överflödet

The sky is the limit
Men vi klättrar aldrig tillräckligt högt
Vi säger att vi är nöjda, men inom oss gnager längtan efter mer
Men vi vågar aldrig ta steget för vi fastnade i mellantinget
Ingentinget
Vi siktar högt men nöjer oss med mindre

Vi gav oss aldrig in i striden
Insatsen var för hög
Allt vårt kapital var bundet med lagom ränta

Fast i mellantinget
Ingentinget



Vi är utan att vara
för vi var aldrig något vi är