Detta var en skoluppgift som igentligen bara är skit, men jaja. *Himlar med ögonen*
Färder genom intet.
Sakta bultar regnet,
2 själar väntar tyst i denna fristad
väntar på sin tur i ledet.
/Över ljudliga vägar tystnar vilan En plats som stannar många liv I en värld av sorg och ändlös förtvivlan Vakar psykets tanke arkiv./
Mina slantar dansar sin egen balett
I hans
Minne,
Så många människor han har sett
Ingen vet hans namn
Och ingen ska få veta.
/Över ljudliga vägar tystnar vilan Känslor som länge sedan har dött I en värld av sorg och ändlös förtvivlan Kan ett ensamt hjärta kännas så trött./
Hon där i sätet längst bak,
Väntar på sin tro
Så länge har hon vandrat ensam
Och
Vätt tomma kinder,
för honom.
/Över ljudliga vägar tystnar vilan Trumma regn, trumma bara för mig I en värld av sorg och ändlös förtvivlan Plågas ett hjärta bara för dig./
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 294 gånger Publicerad 2006-03-28 22:28
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |