Min längtan är inte stark, den är lika trött och urvattnad som jag.
Den lever inte på hopp, den bara existerar, lika tyst och stilla som jag.
Den letar inte efter igenkännande i ansikten runt omkring
Den skriker inte i ensamheten, den är osynlig och bara min.
Livet går vidare, det går mig förbi
alla dessa tassande små fötter, en ljudfull tillvaro det skulle bli
Men vi är så stilla hon och jag
dömda till vår duo, tills hon bryter sig loss en dag.