Jag undrar om du tänker på mig nu, vad skulle du tänka då?
Händer hållna, andetag i varandras hår..
Jag önskar att jag vågat titta på dig då, delat o kanske kunnat nå ditt inre. Men mina ögon är blinda och mina händer så små, utan längd och kraft att få. Men jag vilar där, fyller din mun med ord om ingenting, gör dig tung och hoppas att du vill vara min. Utan att faktiskt säga att jag vill ha dig där, för sådana ord för mycket sanning att yttras bär.
Vad tänker du nu när jag är tyst, låter tanken vila lika hård som mitt bröst mjukt.
Finner du ro när jag stillat min röst?
Jag vill inte lämna dig ifred, vad skulle du tycka då?