Det bästa jag kan göra är att tänka att du känner som jag ibland
Gör du inte det?

När man åker buss i exakt sextiosju minuter
och undrar om någon annan någonsin känner
Du känner så ibland, eller hur?

Jag är inte ensam,
Visst är jag inte det, visst känner sig alla ensamma?
Visst ser alla igenom en dimma på andra människor?

Är det inte sorgligt då,
att vi smyger med att vi är omringade av likasinnade
Att vi är så nära att vi antagligen skulle se det om vi kisade
Men jag kan inte sträcka ut min arm
och tränga igenom din slöja utan att lyfta på min

Och riskera att jag har fel

Så vi fortsätter att spöka för varandra

Kanske är vi bara enfärgade själar
med balkläder som satt så bra från början
att vi inte märkte något när tygerna växte in i huden

Det skaver så mycket

Jag undrar bara om det skaver för dig med