Det hade varit en tröst ifall överdosen tagit dig
I en smutsig källare i Norrland, pumpad full med de mest vådliga substanser
Simmandes i det dimmiga töcknet, omedveten om hur din kropp inte pallar trycket, stänger av. Rostar itu

Det hade varit en tröst ifall aset tagit dig
Fått nog av dig
Vridit på kranen och tappat dig helt på liv

Det hade varit en tröst, men det hade varit en lögn. Men en lögn som helar sår, istället för en sanning som sätter åt ditt hjärta i ett skruvstäd är att föredra

Vi är inte många kvar nu.
Vi som kommer från skuggorna. Vi mörkerbarn
Från trapphus där det doftar förlorat hopp, krossade drömmar, billig sprit och kattskit.

Från villor där det ljuder av gråt, främlingar som kräks och det ständiga ljudet av hur knogar spräcker näsor, käkben. Knullande "föräldrar"

Jag älskade dig. När du fick min säng och jag tog soffan, när det blev för mycket där hemma.

Jag älskade dig. När du och jag tillsammans struntade i skolan och gick hem till mig för att baka och dricka thé.

Jag älskade dig. När du såg i mina ögon och visste, förstod, och höll om mig.

Det hade varit en tröst, om det varit någon, eller någonting annat än du.

Men det var du. Du orkade inte mer, du klarade det inte längre. Det var du som tappade lusten och orken att fortsätta.

Vi som lidit mest, växer ibland till att bli de vackraste av blommor.

Men du vissnade alltför tidigt