Tiden går
Ibland känns det som
om jag nu äntligen förstår
varför du gjorde som du gjorde
under våra mer än tre år
tillsammans

Tiden går
likväl det ännu känns
som vore det ännu igår

Undrar stillsamt sorgset
för mig själv
om du någonsin förstått
eller kommer att förstå
varför du beskyllde mig
för allt det du gjorde

allt det där du sa
att jag gjort mot dig
allt det där jag inte borde

Minns att du skrev
en gång utifrån dig
att spegelbildens reflektioner
bränner
när du ser mig
lämnandes dig

Du ville ha svar
av mig
Svar jag inte har
därför att jag inte
din spegel var

Svaren du sökte
var på alla de dina
obesvarade frågor
över vem du är och var
Allt sådant vars svar
var och är någonting
som du själv inom dig bär
och så ock under vår relation bar

Inser först nu så här efteråt
att du hissade dina segel
och brände mina
för att den enda räddningsbåt
du hade kvar

för att kunna lämna
det du som aldrig var
men likväl inom dig fanns kvar
och som skulle kunna bli

skulle kunna göra dig fri

Det var inte meningen
det förstår jag nu

Det var inte meningen
att det skulle bli jag och du
tillsammans ett vi

Men likväl det gör
så innerligt ont
i hela min kropp och själ
att allt det du
beskyllde mig för
att göra och ha gjort mot dig

blott bara var reflektioner
av vad du gjort, gör och gjorde

som du såg i spegelbilden
att du inte borde
fortsätta att göra mot dig själv

Du krossade spegelbilden
av dig

det som ännu gör så ont
är alla skärvor
du lät få sjunka in
och bli kvar i mig

Det mig
som ännu är jag
Det mig
som var dum nog
att förälska sig i
och älskade dig

Minns du vad du sa
till mig
om att när jag väl
återvunnit hälsa och framgång
skulle jag säga farväl
och lämna dig?

Nu är det jag
som är sjukskriven
på obestämd framtid

allt emedan du
är friskskriven
har börjat ett nytt liv
med allt fler alternativ
för stärkt hälsa och framgång

Men även om jag
ännu plockar skärvor
ur min kropp och själ

så kommer jag obevekligen
en dag tillbaks

men det blir inte någonsin
till dig!






©Peter Stjerngrim