Jag har besökt Lina Sandells barndomshem i Fröderyd.

Endast tretton år gammal
funderade den brådmogna Lina på
hur vi oroar oss för det
som ligger framför oss,
hur uttröttade och stressade
 - fast det uttrycket fanns knappast då
vi kan känna oss
vid blotta tanken på allt som förestår.

Hon skrev då en liten saga
som publicerades i kalendern Korsblomman
och berättade där om
en gammal väggklocka som plötsligt stannat.
Urtavlan började utreda varför
och kom fram till att det var pendelns fel.

Pendeln förklarade för urtavlan
att den inte orkade längre,
den hade räknat ut
att den måste svänga fram och tillbaka
över 86000 gånger på ett dygn.

Urtavlan funderade på detta
och kom fram till
att det nog var själva tanken på arbetet
som tröttade ut pendeln.
Egentligen fordrades det ju bara
en svängning åt gången.
Jo, så var det nog tänkte pendeln
och började snart svänga igen.

Efter den lilla sagan i kalendern
följde dikten
En dag, ett ögonblick i sänder
som lite senare blev till psalmen
Blott en dag, ett ögonblick i sänder.