Som alla dagar stod jag där

Bakom persienner som skyddade mot ljuset

Försiktigt sökte min blick  genom springorna på jakt efter min vän

I sin svartvita dräkt stod du plikttroget på asfalten

speglade dig i resterna av nattens våldsamma regn.

Jag bestämde mig plötsligt för det omöjliga, bege mig ut följa min vän vad gör denna svartvita vålnad  hela dagen?

Ner längs gatan i en väldig fart där jag engång våldsamt föll på en stulen cykel

Över taken  förbi alla hus

där genom den tunga skogen

Jag förstår att det inte är en riktig vän

Men du tar mig dit jag aldrig vågar gå

även om jag förgörs inatt

har jag åtminstone försökt