Jag var på café häromdagen.
Där satt herr Jansson
med sin tidning.
Han vände sällan blad
och numret var
från förra veckan.
Fröken Kvist
stickade några varv
som hon snart
repade upp.
Fru Larsson
smög omkring
och fyllde på kaffe
samt hämtade
ännu en bakelse
till den väldige herr Borg.
Sjuttonåriga Marikas
ansikte var randigt
av tårar och utsmetad
mascara.
Från radion
kom svag musik.
Ensamheten
låg som en tunn dimma
över den slitna lokalen.
Jag stängde
försiktigt dörren
och gick sakta
därifrån,