Jag vet inte hur länge det här har brottats på insidan och försökt ta sig ut nu

som allting annat,

jag kan inte hålla koll på hur många år som helst i taget, jag vet inte hur många gånger det här har växt och växt och varit på väg ut och krympt ihop igen i sista sekunden nu

som allting annat

i min mentalitet, för att jag som alltid annars hellre än att kämpa mig helt jävla trasig har varit
arg på alla de som är precis som jag, arg på de som inte är hälften av det jag är men ändå kallar sig skribenter, poeter, konstnärer, FÖRFATTARE, som ändå tar sig rätten, arg, inte för att jag är ute efter deras ära, arg, inte för att jag vill neka dem uppskattningen de får från alla alla alla andra utan
arg, bara för att jag fan också hade behövt få lov att tro lite grann på mig själv någon gång.




Som det maler mig i bitar nu som jag ältat det i alldeles för kort tid att om jag bara inte blivit lärd fel, om jag bara hade blivit en av alla de som sparkar utåt inte inåt då HADE NI FÅTT VETA, hade ni fått se allt allt allt det som som är jag, alla mina färdiga skisser alla mina halvfärdiga skisser mina starka kontraster och djupa skuggor alla mina stora stora ord mina oövervinnerliga tankestormar mina STORARTADE KONSTVERK mina noga utvalda meningsuppbyggnader mina illa strukturerade ordattacker allt allt allt som uppstår ur det som är min mentalitet ur det som är mina svärtade, nerklottrade väggar i huvudet, på gränsen självlysande ni hade sett och beundrat MIG MIG MIG, skribent, poet, konstnär, FÖRFATTARE
och ni hade häpnat för
jag lovar (jag lovar jag lovar jag lovar) det enda i hela världen som är starkare än min mentalitet

är muren mellan den och er

är den som börjar på p och slutar med restationsångesten som slår fast starkare än mina ordattacker mina tankestormar kan lösa upp att det fan måste bli bli bättre att det fan måste vara imponerande att det fan måste vara MER MER MER och STÖRRE STÖRRE STÖRRE än allt det som är min mentalitet
fast det inte finns något som är större än min mentalitet
för det måste imponera och ska det imponera måste minst allt det som är mentaliteten imponeras,

ogenomträngligheten som får mina väl valda ord att ricochera
alternera
implodera
konstatera att inte någonsin är jag nog för att få höras, inte någonsin.




Jag är så fruktansvärt trött nu, jag är trött på att reparera
rekonstruera
omstrukturera bygga upp samla ihop rusta för attack vara redo
EXPLODERA,
på att spy upp det i munnen för att bara svälja ner varje droppe igen dricka vatten ja vatten mer vatten för att försöka skölja bort beskheten som är nederlaget, jag är trött på att aldrig aldrig aldrig någonsin komma över muren jag bara byggt upp och upp och upp men inte drog grunderna för aldrig drog grunderna för
för att det som drog grunderna för muren och allt som förstör mig allt som tystar ner mig gör mig liten och ovärdig och inte respektabel, det som ritade första skissen för allt som börjar på p och slutar på restationsångest,

det jag är tröttast på av allt

som drog grunderna för allt det som var så lätt att bygga vidare på med självhatet som drivkraft och självinsikten gisslantagen det börjar på p men slutar med atriarkatet.




Och ni skulle se mig nu ni skribenter poeter konstnärer FÖRFATTARE som jag är arg på som jag betraktar och beundrar och projicerar mentaliteten mot och sätter allt mitt sista hopp till, ni skulle se mig när jag och min stora starka vackra mentalitet lider nederlag mot en större starkare grotesk mur, när jag vänder mig
inte utåt utan inåt
för att sparka ner alla mina färdiga skisser alla mina halvfärdiga skisser mina starka kontraster och djupa skuggor alla mina stora stora ord mina oövervinnerliga tankestormar mina STORARTADE KONSTVERK mina noga utvalda meningsuppbyggnader mina illa strukturerade ordattacker
för att riva mina konstruktioner desarmera mina bomber igen och igen och igen

som alltid annars,

ni skulle se vad jag rensar rent och lämnar plats åt nu

som aldrig annars,

jag är stor större starkast men jag blöder när världen blöder jag rustar upp nu och spänner mig med världen gräver skyttegravar beställer flygflottor samlar vapen, NI SKULLE SE MINA PANSARVAGNAR
för snart gör jag det snart spricker det upp lite i taget för att brottandet för första gången är för mycket snart gör jag det ni aldrig behövde göra ni som alltid varit skribenter poeter konstnärer FÖRFATTARE som skrek ut era mentaliteter från första början,
snart förklarar jag krig med min stora starka vackra mentalitet mot den större starkare höga orubbliga muren och när kulorna studsar och bomberna faller när utgången inte ännu är säker kommer ni att vända er till varandra och lova att författa texter om min vackra undergång när jag dör om jag dör
men om den inte dödar mig den som börjar på p och slutar med restationsångesten då ska ni få se allt det som är jag då ska ni få äta hela min lilla otillräckliga fula mentalitet som den är för jag ska riva muren och allt det jag byggt upp och upp och upp ända ner till grunden jag inte drog, ingen ingen ingen ska få komma undan mig och mina skisser mina kontraster mina skuggor mina ord jag ska välla ut över städerna och skogarna och ta över, konstatera att
jag är nog för att höras,

som aldrig förut.