Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vita korridorers tomhet


de vita väggarna svettas blod
din kropp krampar och kastas mot läderbanden
hjulen gnisslar i takt med korridorens ekande fosteg
och i skuggan

vilar den grå

ensam studsar du runt i galenskapens kantiga tomrum
medan mediciner rullade över din torra tunga

begravd bland kuddar och hårda gamla matrester
exploderar din själ i ljus när strömmen slås på
bedövar din ångest

skingrar dina tankar

de levande dödas skuggor skimrar i natten
där de passerar korridorernas ödsliga tomhet
speglandes i de svarta fönsterrutornas tomma rymd

vålnader från tidigare liv korsar ditt köttiga skal
så du lämnar din kropp för att återvända till hållplatsen

och din död
ditt liv

blir ännu ett öde






Fri vers av Hans w-art Westlund VIP
Läst 1470 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2004-08-30 23:31



Bookmark and Share


    Idun 1
sjukdom, sorg, maktlöshet, ensamhet i det svenska
sjukvården. Beskrivningen är mycket tydligt och uttrycksfull.
2004-09-02

  Jenny*
när jag var på en avgiftningsavdelning, bara i en timme, för att hämta medicin. Det var som att komma in i en annan värld. Det kändes som att jag gjorde intrång i deras värld, deras hem. En man frågade mig om jag skulle stanna. Nej, sa jag, och beställde en taxi.
2004-08-31

  Anna H
Jag har aldrig behövt vara på ett sånt ställe och hoppas innerligt få slippa. Jag tycker om din beskrivning även om den är ryslig. Ibland kan något alldeles bedrövligt beskrivas nästan rosaskimrande. Lyckas man med det är man bra med orden. Du gör det rätt så bra faktiskt.
2004-08-31
  > Nästa text
< Föregående

Hans w-art Westlund
Hans w-art Westlund VIP