de vita väggarna svettas blod
din kropp krampar och kastas mot läderbanden
hjulen gnisslar i takt med korridorens ekande fosteg
och i skuggan

vilar den grå

ensam studsar du runt i galenskapens kantiga tomrum
medan mediciner rullade över din torra tunga

begravd bland kuddar och hårda gamla matrester
exploderar din själ i ljus när strömmen slås på
bedövar din ångest

skingrar dina tankar

de levande dödas skuggor skimrar i natten
där de passerar korridorernas ödsliga tomhet
speglandes i de svarta fönsterrutornas tomma rymd

vålnader från tidigare liv korsar ditt köttiga skal
så du lämnar din kropp för att återvända till hållplatsen

och din död
ditt liv

blir ännu ett öde